spets och fjädrar.
Klockan närmar sig elva och jag sitter återigen, kankse äntligen igen, vid min symaskin. Jag känner inte så mycket idag, jag vet inte varför. Idag är en sådan dag jag trodde att jag skulle känna massa, allt mellan besviklese och förväntan, för så mycket händer. Istället slussas min lilla känsloapparat in i ett grått dis. Och trött jag med, fruktansvärd. Helt i onödan, jag har redan powernappat i över en timma idag. Känslolös och trött, vilket livstillstånd. Jag tror bestämt att jag skall börja sticka.
Kommentarer
Trackback
