frida h

Publishme.se Ja, jag bara längtar efter att ännu en gång publiceras i cyberrymden, som om just min tillvaro var något av intresse för en större skara. Tror knappt det, men det har iof aldrig hindrat mig förut. Någonstans finns dock en storslagenhet i att bli publicerad, jag börjar inse det, och kommer nog imon en snar framtid försöka gå i blondinbellas spår. Ja menar, finns det något mer kommersiellt, något mer upprörande och känsloladdat än en människa som pluggar asset av sig. Eller som försöker plugga asset av sig, men som hela tiden fastnar i en klibbig frustration sådär halvvägs på väg till böckerna. Ett säljande koncept är det väl knappast. Hursom, jag befinner mig på det som borde vara upploppet, men dom för mig mer kan ses som revision of basic basis knowledge. Ett steg efter större delen av starfältet med andra ord.

Ikväll drar jag hem till Linköping igen, vilket känns som något underbart befriande. Inte minst för att jag glömde min neccesär där, vilket har gjort att jag sen senaste veckan tvingats använda det som skrapats fram ur lillasysters sminkskåp. För att ge er en förståelse för resultatet kan meddelas att min lillasyster ser ut som en mulatt med svarta klumpar på ögonen, hon har med andra ord fullt ut anammat den klassiska fjortismaken (exklusive idominläppar), vilket har gjort att användandet av hennes smink har fått mig att se ut som en flammig apelsin. Eller mer precist ligger nog nyansen  mellan apelsin och pepparkaka.
Tack och LOV mer kvalitativa produkter som Dermalogica foundations i MIN hudton snart är inom räckhåll.

Ja men detta blev ju ett riktigt givande inlägg i relation till det vardagliga slentrianmässiga blogginläggsskrivandet.