julafton i all Ära.



Detta är en kompensation för det utebliblivande av bilder i tidigare inlägg det senaste halvåret. Jag antar att det kanske finns en imponering (nytt ord) av Ester, som så flitigt de senaste gånger vi sammanstrålat, vilket är flera hundra procent fler gånger är den sammanlagda antalet under se senaste elva månaderna, har dokumenterat tillvaron genom sin kamera. Varför? Jo, för att införskaffa bildmaterial till sin blogg! Imponerande kvinna det där, och nu ni, kommer en bildkompensation som kan komma att räcka cirka ett år framåt.

Det som skall presenteras är familjen Hansons jul. Jag kallar det Julafton i alla Ära.
Inledningsvis presenteras famlijemedlem 1, Rebecka Hanson, med sorgens budskap att hon på senare tid har gått in i en mer depressiv period där kanske inte livet längre är lika hoppfullt och glatt. Detta yttras i ett mörkare yttre och i en konstant ganska drogad blick. Vi spekulerar om ett antågande heroinberoende (och detta var verkligen inget passande försök till ett skämt). (Detta är inte sant, för hon är elva och extremt oskyldig med vitt änglahår (exklusive lockarna) och ett vackert hjärta.)


Med denna familjemedlemmens hälsa i tanken bagav sig hela the familja ut till Hönö. Traditioner är till för att brytas enligt mig, men trots detta hängde jag med i vissa förutbestämda banor. Som den ganska nyuppkomna traditionen att sy min julaftonsklänning på julafton. Ja menar man har ju inte så mycket annat vettigt för sig på julafton. När min kusin (som numera lever glatt samboliv i Norrtälje) spenderade julen på Hönö med mig brukade vi roa oss med att bada näck i havet på julafton. Men som sagt, när inget annat mer intressant är i görningen får man ta saken i egna händer. En klänning blev resultatet.

Efter klänningssyendet var det dags, som sig så bör, för Kalle Anka. Ett, enligt mig, extremt långtråkigt samt misslyckat försök tilll familjeunderhållning. För att detta skulle gå snabbare tänkte jag att det verkligen vore roligt att göra min extremt rakhåriga släkt krullhårig med farmors locktång. Innan Kalle Ankas efterlängtade slut hade jag avverkar kusin David, lillasyster Rebecka samt farmor Ingvor. Jag förknippar härmed locktånging med njutning.

Eftersom jag hade sytt hela morgonen hann jag inte tvätta håret. Det kanske ni ser? Jag tyckte det kändes spännande och nytänkade att gå med smutsigt hår på julafton. Hårsmuts hindrade dock verkligen inte mig i mitt lockande.

Farmor fick en nostalgitripp när hon nästan kände sig så ungdomlig som på den tiden hon hade permanentat hår.

(Farmor jag vet att du läser min blogg. Om du vill kan du kommentera angående ditt medgillande alternativt motgillande till denna bild. Gör såhär: scrolla ner till slutet av inlägget (be farfar hjälpa dig om du inte vet hur man scrollar), sedan klickar du på kommentarer (0) sedan är det hela fullkomligt logiskt).

Min lilla kusin, som klichéeigt nog inte är så liten längre, fick bejaka sina 80-tals sidor genom fluffig lugg. Han flydda dock fältet till övervåningen där han med kam och massa vatten försökte få bukt på de ostyrika nyfödda lockarna. Till min stora besvikelse.

Jag ville så hemskt gärna locka min bror också men han bestämde sig för att lägga sig på soffan och bli tjock istället. (Notera glipan i skjortan. Bror dags att följa blondinbellas råd med LCHF dieten! Eller HFLC?)


Sedan bestämde sig halva Hansons för att försöka bli riktigt läckra på ett kort. (Jag valde såklart att publicera den bilden där jag blev så snygg som möjligt och alla (vilket i detta fall innebär pappa och Marta) andra blev så fula som möjligt).



Totalt sett: Fin jul. Familjär jul. Jag klarade det. Redo för nya utmaningar.






Kommentarer
Postat av: Farmor

Fridas lekfullhet gav mig denna frisyr, och det var roligt så länge det varade, men jag återvände snabbt till min gamla look.

2009-01-01 @ 12:24:47
URL: http://fridahs.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0