frida h

Ojojoj säger jag bara. Hela mitt liv har bestått i en stor ångest inför joggandets ädla konst (här la jag in viss överdrift för att skapa lite dramatik i min annars så torra blogg), men idag mina vänner, klarade jag för första gågen i mitt liv 1 mil. På lite under timman dessutom! Backbefriad iof (band it is), men det skall jag inte låta hindra den tillfredsställelse jag känner för tillfället. Nästan så att jag tänker unna mig att äta massa godis. Eller baka en kladdkaka. Eller.. eftersom det i vanliga fall tillhör vanligheterna kanske jag borde unna mig att inte proppa kroppen full med socker...

Andra erövringar för dagen är att jag lagat min första sås. Med bacon, Chevre-ost samt Turkyoughurt eller vad det heter... Inte visst jag att man bara behövde Maizena-redning! Jag som trodde såslagandet var en storslaget svår konst.

Nu sitter jag och huttrar i min vackra hm-fuskpäls. Efter varje såslagning, matlagning eller annan lagning måste hela lägenheten vädras. Detta gäller framför allt när blodpudding och bacon är inkluderat. Av någon anedning består min spisfläkt av ett hål vid taket, försvarad med argumentet att det skall vara självdrag i denna gamla bygnad. Bullskit heller!