frida h

Visst är det rekommenderat att man skall börja ett nytt år på bästa möjliga sätt. Det är ett startskott in i vad som är den närmast liggande framtiden, 2009. Hur gör man då detta bästa när man ligger hemma febersjuk? Förslag; tänka igenom vad man vill uppnå med 2009 samt ett redigt SATC-race. Eftersom just detta är min plan med nyårsafton kan jag inte tänka mig något annat senario än att 2009 kommer gå käpprätt uppåt!

Gott nytt år på er alla nu. Kämpa hårt, ta steg i att förverkliga erat drömliv och ha ruskigt kul!

Jag brukar tänka tillbaka ibland på saker jag gjort. Typ som mitt halvdana försök till att vara en modebloggare en gång i tiden (av oklar anledning är alla gamla inlägg raderade, så försök ni hitta dom).

Det var ju ett tag där då mitt lilla liv kretsade runt andra modebloggar, min egna modeblogg, syende och annat modebloggigt. Då de flesta verkar ha problem med att se tjusningen i modebloggar kan jag fortfarande idag upptäcka en liten smygande förkärlek till dessa (det var faktum bara ett par månader sedan jag la ner), även om jag det senaste halvåret insett att jag påverkats mer och mer och så sakterliga bytt Elle och moderniteter.devote.se mot onsdagarnas upplaga av Ny Teknik och di.se. Helt omvänd är jag så tack och lov inte, men utvecklingen har ju en tydlig direktion så att säga. På sätt och vis ser jag på min "modekurva" med viss sorgsenhet, jag menar, det var ju mitt främsta intresse. Symaskinen var min vän, och visst fick jag mer än en gång stämplen modeoffer genom den lokala tidskriften Marbladets artiklar (med skiftande uppskattning från min sida). Jämför man dagens stass mot gårdagens, är gårdagens präglad av färg och risktaganden (som mer ofta än sällan mynnade ut i mindre katastrofer. Detta beskådar jag nu i efterhand med ett leende på läpparna och önskar att jag någon gång åter igen skall få ork och inspiration att klä mig lite mer... risktagande).
Jag vet inte vart jag vill komma, och jag antar att mitt förflutna som modebloggare ploppade upp just i denna stund för att jag sitter och surfar på vår gamla dator med alla gamla bilder (min vitings hårddisk har kraschat). Så här får ni: ytterligare en kavalkad av bilder. Frida, modebloggaren.

Detta är en kompensation för det utebliblivande av bilder i tidigare inlägg det senaste halvåret. Jag antar att det kanske finns en imponering (nytt ord) av Ester, som så flitigt de senaste gånger vi sammanstrålat, vilket är flera hundra procent fler gånger är den sammanlagda antalet under se senaste elva månaderna, har dokumenterat tillvaron genom sin kamera. Varför? Jo, för att införskaffa bildmaterial till sin blogg! Imponerande kvinna det där, och nu ni, kommer en bildkompensation som kan komma att räcka cirka ett år framåt.

Med denna familjemedlemmens hälsa i tanken bagav sig hela the familja ut till Hönö. Traditioner är till för att brytas enligt mig, men trots detta hängde jag med i vissa förutbestämda banor. Som den ganska nyuppkomna traditionen att sy min julaftonsklänning på julafton. Ja menar man har ju inte så mycket annat vettigt för sig på julafton. När min kusin (som numera lever glatt samboliv i Norrtälje) spenderade julen på Hönö med mig brukade vi roa oss med att bada näck i havet på julafton. Men som sagt, när inget annat mer intressant är i görningen får man ta saken i egna händer. En klänning blev resultatet.

Efter klänningssyendet var det dags, som sig så bör, för Kalle Anka. Ett, enligt mig, extremt långtråkigt samt misslyckat försök tilll familjeunderhållning. För att detta skulle gå snabbare tänkte jag att det verkligen vore roligt att göra min extremt rakhåriga släkt krullhårig med farmors locktång. Innan Kalle Ankas efterlängtade slut hade jag avverkar kusin David, lillasyster Rebecka samt farmor Ingvor. Jag förknippar härmed locktånging med njutning.

Eftersom jag hade sytt hela morgonen hann jag inte tvätta håret. Det kanske ni ser? Jag tyckte det kändes spännande och nytänkade att gå med smutsigt hår på julafton. Hårsmuts hindrade dock verkligen inte mig i mitt lockande.

Farmor fick en nostalgitripp när hon nästan kände sig så ungdomlig som på den tiden hon hade permanentat hår.

(Farmor jag vet att du läser min blogg. Om du vill kan du kommentera angående ditt medgillande alternativt motgillande till denna bild. Gör såhär: scrolla ner till slutet av inlägget (be farfar hjälpa dig om du inte vet hur man scrollar), sedan klickar du på kommentarer (0) sedan är det hela fullkomligt logiskt).

Min lilla kusin, som klichéeigt nog inte är så liten längre, fick bejaka sina 80-tals sidor genom fluffig lugg. Han flydda dock fältet till övervåningen där han med kam och massa vatten försökte få bukt på de ostyrika nyfödda lockarna. Till min stora besvikelse.

Jag ville så hemskt gärna locka min bror också men han bestämde sig för att lägga sig på soffan och bli tjock istället. (Notera glipan i skjortan. Bror dags att följa blondinbellas råd med LCHF dieten! Eller HFLC?)

Dags att återigen uppdatera er om min nuvarande status. Men ja, jag är fortfarande 19, singel, 1.71 lång, civilingenjörsstudent, så ja några större förändringar har inte skett.
Vad som dock har skett är att jag med allra största sannolikhet kuggade algebratentan. Något som inte berör mig ytterligare ett dugg faktiskt. Klart att ett godkänt i form av en 3a hade känts lugnande (även om målet inte ligger under 5a), men som vi så grundligt blivit inpräntande av faddrar, festeri mfl; Det finns omtentor men inga omfester.
Så ja, tentan skrevs, paniken infann sig, men utbyttes fortare än kvickt till en skit-samma-känsla, och vips så var fyra av flickorna i Ii1b fulla av livsglädje och av annat igen, och hur den kvällen slutade förtäljer inte historien. Jag kom hem i alla fall.

Nu dedikerar jag min dyrbara tid år Lindexslit. Det är Marbo-anda i högsta grad och jag känner djupt hur patriotisk jag blir tillsammans med dem! Ironin infann sig visst där igen. Jag känner djupt hur väldigt osannolikt det är att jag kommer var bosatt i Mark "när jag blir stor". (=när jag börjar tjäna massa pengar).

Publishme.se Ja, jag bara längtar efter att ännu en gång publiceras i cyberrymden, som om just min tillvaro var något av intresse för en större skara. Tror knappt det, men det har iof aldrig hindrat mig förut. Någonstans finns dock en storslagenhet i att bli publicerad, jag börjar inse det, och kommer nog imon en snar framtid försöka gå i blondinbellas spår. Ja menar, finns det något mer kommersiellt, något mer upprörande och känsloladdat än en människa som pluggar asset av sig. Eller som försöker plugga asset av sig, men som hela tiden fastnar i en klibbig frustration sådär halvvägs på väg till böckerna. Ett säljande koncept är det väl knappast. Hursom, jag befinner mig på det som borde vara upploppet, men dom för mig mer kan ses som revision of basic basis knowledge. Ett steg efter större delen av starfältet med andra ord.

Ikväll drar jag hem till Linköping igen, vilket känns som något underbart befriande. Inte minst för att jag glömde min neccesär där, vilket har gjort att jag sen senaste veckan tvingats använda det som skrapats fram ur lillasysters sminkskåp. För att ge er en förståelse för resultatet kan meddelas att min lillasyster ser ut som en mulatt med svarta klumpar på ögonen, hon har med andra ord fullt ut anammat den klassiska fjortismaken (exklusive idominläppar), vilket har gjort att användandet av hennes smink har fått mig att se ut som en flammig apelsin. Eller mer precist ligger nog nyansen  mellan apelsin och pepparkaka.
Tack och LOV mer kvalitativa produkter som Dermalogica foundations i MIN hudton snart är inom räckhåll.

Ja men detta blev ju ett riktigt givande inlägg i relation till det vardagliga slentrianmässiga blogginläggsskrivandet.

Yey, jag är peppad till tusen att dra till jobbet idag! Tänk om jag hade upplvet samma sak inför tentaplugget, men neeej. Hursom, en random bloggkommentar löd "det är bara att ta sig i nacken och göra det", och det är faktiskt lite så. Så no more serier på kvällstid utan hårddrillande inom qudratic forms, inner products och alla andra konstigt begrepp som jag förhoppningsvis skall ha klämm på till lördag.

(Jag kan ju erkänna att jag snosade se där fyra timmarna i morse jag planerade plugga på, men men det är för sent att göra ngt åt det nu. OCH mina vänner, det finna omtentor med inga omsnosningar.)

VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG?! Det är bara som att plöstligt stängs hela pluggmotivationen, orken, möjligheten av. Har inte fått gjort ett piss än inför tentan, och känner mig totalt likgiltig inför den. Har nu två ynka dagar kvar att hinna plugga på, där jag dessutom jobbar. Pallar inte plugga, och pallar framför allt inte vara hemma länge till!!! Vet inte hur jag skall stå ut med två-tre veckor till hemma. Längtar, längtar, längtar tillbaka till Linköping,  motivationen, pressen, människorna, min lägenhet, universitetet (det är en befielse att leva bland motiverade människor).
Gaah, nu måste jag sova. Imorgon skall skall skall jag köra linjären 08:00-11:30 samt 18.30-20.30.

Så var man inne i den vardagliga lunken igen. Det är jobb på Lindex hela veckan för min del, och det mjukstartade idag 14-18. Förutom iakttagande av diverse runtstressande kunder, galgande, larmande, vikande, hängande, leende och förklarande inom ämnet ”hurvida vi inte har möjlighet att byta oplomberade trosor”, hanns Markbors ängsliga socialt hierarkiska och system gås igenom, och ett antal lakritskolor slank ner på det. Andra samtal jag hade med mina kunder idag var hurvida det är värt att slå i sitt huvud så till den grad att man glömmer av vad man köpt till sig själv i julklapp. Jag och den stressade julklappsshoppande mamman kom fram till att det nog faktiskt inte var värt det.

Andra saker ovärda att nämnas kan vara att tröttheten inte riktigt har lämnat mig, och att jag nu sitter här för att samla kraft till att i alla fall läsa en timma Linjär Algebra. En timma som jag djupt tvivlar på kommer bli av.

Wooohooo, det är tenta om 18 timmar och jag är sååå laddad!!'
Egentligen borde jag inte riktigt sitta här utan gå tillbaka till min lilla kala bänk, där det som kan fånga ens intresse är mina ekonomipapper. Men det tar emot. Ojoj. Om två dagar åker jag hem för att jobba en vecka! Quelle befrielse! Lite omväxling! Men innan dess tentaplugg, tenta, glöggkväll, packning, städning, konditionstest.

Detta mina vänner är sinnesstämmningen då man befinner sig inte i sin säng och inte kommer komma till sin säng på 1,5 timmar. Men jag upplever fullkomlighet, tro inget annat!

Janis bananis. Ja, jag vill väldans gärna träffa er. Jag ränkar med det!

Det är dags för en lägesuppdatering folk! Det är onsdag, två dagar innan ekonomitentan, och en lite härlig pluggatmosfär infinner sig. Folk böjar tagga och pushar varandra till att orka. Helt plötsligt blev lärandet lyft till en ny nivå! Den positiva känslan förstärks av vissheten att det är julmiddag om ett par timmar, och efter det en evighetslång kväll på uni. Japp, japp, mitt liv är precis så enformigt som det verkar, men för tillfället är det okej. Övrig kuriosa är att min cykel fortfarande est en panne, och att jag inte orkar pallra mig till Gabbi my love och fixa den. Skall ju ändå hem på lördag morgon!

För att slutligen framhålla det positiva med intensivt tentaplugg. Samvetet tillåter dig helt plötsligt fler baljanfikor är vanligt.

Det är universitetet på schemat idag igen, knäppt och fullkomligt ologiskt jag vet. men tentan i industriell ekonomi närmar sig med feta stormsteg, och kunskpsnivåerna har inte riktigt höjts tillrävkligt ännu. Salli kollar solresor över jul, och jag försöker dämpa min avundsjuka, men hey, jag skall ju hem till kinna, THE place to be! Ja menar, hallå, MArk?!
Nej, någonstans finns det faktiskt en viss glädje i att komma hem. En liten paus från Linkan, cyklande och långa pluggdagar behövs nog, även om hela jullovet mer eller mindre kommer gå åt till jobb, samt tentaplugg till Envariabelanalysen och möjligtvis omtentan i Grunken som ligger efter jul. Hemlängtan är något jag faktiskt aldrig upplevt, men detta är nog så nära det jag någonsin kommit! Spännande känsla japp.

Vad är poängen med att sitta från ett på natten på universitetet för att köa till kraball? Jag är trött och vill hem. lite glädjeämnen tack! (Kanske räcker det med att belöningen förhoppningsvis är en grym fest och en grym Timbaktu)