fredagspuben.



Fredagspuben var utom planeringen.

Men så tre öl senare sitter jag här ändå. Dansa har väl ingen dött av.

Imorgon mina vänner. Då är det I-CABARET 2009. Behöver nog faktiskt ladda lite. Därför, bara därför, styr jag riktningen mot flamman...

Mamma, jag skönhetsopererade mig i morse. Såhär blev resultat. Himla nöjd faktiskt!





disciplin.



Jag har en ny vana en 8.15-dag. Ställ klockan på 07:30. Snooza till 8.00. Vakan 11.30.
Hållbart koncept helt klart. Tur att jag är så disciplinerad på egen hand och inte alls har något problem med att ta ikapp två timmar matte på egen hand. Disciplin, discpilin, dicsiplin...

Och IDAG är det genrep inför I-cabaret 2009. Känner på mig att kvällen/natten kommer bli toppentoppen, möjligtvis all good (som carro skulle sagt). Stackars er Markbor som kanske av en händelse läser min blogg, och MISSAR den unika möjligheten att se mig, iklädd spets, äntra scen. Det är sannerligen synd om er.



spets och fjädrar.



Klockan närmar sig elva och jag sitter återigen, kankse äntligen igen, vid min symaskin. Jag känner inte så mycket idag, jag vet inte varför. Idag är en sådan dag jag trodde att jag skulle känna massa, allt mellan besviklese och förväntan, för så mycket händer. Istället slussas min lilla känsloapparat in i ett grått dis. Och trött jag med, fruktansvärd. Helt i onödan, jag har redan powernappat i över en timma idag. Känslolös och trött, vilket livstillstånd. Jag tror bestämt att jag skall börja sticka.


tid.


Jag har egentligen all tid i världen, men ändå ingen tid att sitta där. Därför gör jag det, trotsar mig själv och min egen vilja, så som jag flertalet gånger gjort på senaste tiden. En liten lägesrapport skulle kunna inkludera passerade mattelektioner, fysikföreläsningar, kaffe i baljan, pass på campushallen (alldeles för få om ni frågar folk i min omgivning) osv. Vardagen helt enkelt, kanske inte allt för upphetsande.
Den gångna helgen innehöll dock partier utöver förväntan. Torsdag - tentakravall: jag var hungrig och åt tacotallrik tills jag gick hem. Ovetande blev jag av okänt man stämplad "tacotjejen". Fredag - upp ur sängen som om torsdagen var ett minne blott. Bika hem i ilfart, tillbaka till föreläsning och slutligen en välförtjänt öl i fredagspuben, lite mysigt vindrickande och en sväng ner på stan. Lördagen - afterski-festen: Vankande som om fredagen var ett minne blott och vankade sedan ner mot nh för afterskifest, en riktigt lyckad tillställning minst sagt.
Skulle dock vilja lägga lägesrapportfokusen på framtiden och den stundande I-cabareten på lördag på nationernas hus. Det kommer att bli högklassig underhållning av en hel bunt intellektuellt begåvade I-are (såklart inkluderar jag migsjälv i den den intellektuellt begåvade skaran, åsikter om det får ni självfallet inte ha). Efter det ämnar vi glömma alla repliker, dansmoves osv i ett grymt eftersläpp.

Kuriosa:
- Intressanta taggar på facebook på senaste:


Intressant och absolut sevärdigt filmklipp inehållandes vår I-cabaret-promotion
HEEEREEEE




csn bringar glädje åt folket.


Csn har kommit och bringar glädje åt folket. Äntligen kan kylskåpet fyllas med mjölk och avocados igen, Det är torsdag  och det är dags för årets första tentakravall. Ett, vad jag trodde, obotligt depp har bytts ut mot taggande och livsglädje, allt har jag faktiskt att tacka mina fina vänner här i fjärran Linköping.

En spännande artikel kom upp på Correns hemsida häromdagen. Om man haft lite vild fantasi skulle man kunna tro att jag deltog, eftersom jag tidigare samma dag skrev om att jag skulle springa naken i Linköping. Jag antar dock att detta bara var ett otroligt lustigt sammanträffande.

Gläd er med mig i torsdagskvällningen kära vänner!!




blodapelsin.



Frida fick idag hem en bonuscheck från ICA. Detta gjorde att hon glad i hågen struttade till prisvärda ica nära och köpte en limpa bröd och ett nät blodapelsiner på rea. Det var allt vad henner 16,50 i plånboken, 0,13 på kontot och 25 kr i bonuscheck tillät. En vanlig vardag i Fridas liv börjas nu för tiden med en tallrik pasta. Det är en av de få ätbara sakerna som Frida har kvar hemma i skafferiet/kylskåpet. Eller vänta lite, 1/4 tub mjukost också, vilken kommer käckt till pass nu när hon faktiskt har lite bröd. I övrigt planerar hon springa naken genom Linköping ikväll.
Mamma du brukar ju läsa detta, ta det som en riktigt pik att jag verkligen hade uppskattat ett par hundralappar på kontot inom typ.. ett par timmar.
Dags för en blodapelsin, och en svensköversättning av mästerverket et si c'etait vrai.




inkomna dokument.



Du har inkomna dokument: Du har en inkommen faktura.

Från tekniska verken.
Att betala: 1054,00.

Detta en ett enmannahushåll. Det handlar om ca 3 månaders förbrukning. Är detta NORMALT?


rövar.


Jag måste kolla på en, vad jag hört, kass fransk film. Jag måste förstå filmen och skriva en bokreccenstion på den. Jag måste formulera ett vasst mail där jag framhållet mina enorma styrkor samt låter mina svagheter framstå som något som gör mig till en mer intressant person., Jag måste bära upp min gamla dammsugare på vinden. Jag måste sy en vinterjacka. Annan vinduppbärning bör vara en styck hemmabioanläggning samt en resväska. Jag måste finna vart man kan lämna kartonger, hela mitt kök är fyllt av dessa.
Det är dan efter tentan. En da då alla måsten teoretiskt sätt borde vara som bortblåsta och man med gott samvete kan kolla på lipstick jungle, gossip girl, the city samt sex and the city utan någon som helst ångestkänsla. Så var inte fallet denna gången, utan alla minimåste som vart nedgrävda under mammas mat och tentaplugg ploppade upp som små rövar.


.



Socialt puckade människor, en liten dos skratt, två matlådor, en ny frisyr och en himlans massa matte senare sitter jag fortfarande på universitet. En lång, men framför allt en mysig kvällning väntar mig.


tentaplugg.


Mina vänner, så vart vi här igen. Det är Linköping, det är matte, det är livsnjutning. Carro, min mattekompanjon, bestämde sig för att fly fältet. Kvar var bara jag, eftersvetten från spinningpasset samt en väldans massa gamla tentor att räka igenom. Räkna med ett högt tempo här i grupprum xxx, för inte skall jag upprepa algebraresultatet twice inte. (Den slutade på hila två poäng, vilket jag är mycket nöjd över!!)







dagens funderingar.



För ett par dagar sedan beundrade jag mina nya friends-siffror på facebook (alla vet ju att detta är den ultimata måttstocken på hur okej man är som människa, med tanke på tidigare inlägg om statusjagande) och såg att dessa nu var en ynka människa från att nå 400 sträcket. 399 med andra ord. En dag senare såg jag till min förtvivlan att jag nu hade 398 vänner! En någon hade bestämt sig för att jag inte var tillräckligt attraktiv, tillräckligt rolig, eller något annat inte tillräckligt för att vara värd att vara vän med. Med ett något brännt självförtroende gick jag dock vidare i min facebookkris, ända tills idag då jag såg att mitt vänner-antal var på 396! (!!!) Ytterligare två personer hade slutit sig till en avhoppande skaran.
Okej, jag erkänner, det är bara facebook, men visst blir man nyfiken och en smula konfuderad? Vem var det som tog detta beslut? Av vilken aledning? Var det facebookadministratörerna som såg mitt stundande högmod i samband med passerandet av 400-sträcket och helt enkelt ville rädda mig från det? Imorgon när jag loggar in, kommer mitt vänner-antal ligga på all week low (eller ve och fasa all month low) 363? Frågorna har minsann passerat 400-sträcket.


En annan helt annan fundering är hurvida jag ingår i den 2/3-del som tydligen klarat linjär algebra-tentan? Om så otroligt nog är fallet skall jag hjula runt campus valla och tillåta mig minst femton klägg i baljan!


personlighetsdrag.



Vissa personer imponerar mig och lämar när de svept förbi liksom ett avtryck i målplanen för den egna karrakären. Personlighetsdrag som jag bara tycker är.. beundransvädra. För att nämna några egenskaper värda att beundra (inte minst på aspirerande framtida karl) är pondus, förmågan att verbalt uttrycka sig (kvickt, som underhållande, som ordföråd), förmågan att vara rak mot männsikor och inte gömma sig bakom den kvinnliga baktalningsaktiviteten, optimism, att med genuint inresse värdera alla människomöten högt, självförtoende (men framför allt i detta fall "självtrygghet", vilket automatiskt resulterar i att personen är sig själv till 110%) osv. Dessa i urval ploppade upp under mitt och Karin x2 samtal under kvällen, samt under gårdagskvällen.

Vissa människor imponerar bara genom att vara. Det finns inte sällan dom som göra att man själv känner sig grå och otillräcklig, bara genom deras lysande självklara närvaro. Inte för att supermänniskan vill något ont, utan bara för att supermänniskan har så många av de egenskaper och personlighetsdrag man själv önskar att man hade. Bara genom att öppna munnen finns en självklarhet i att jag har något inressant att säga vilket bara det drar människors intresse till sig.

Något av de ovan nämnda sakerna där det minst sagt finns lite att jobba på är förmågan att värdesätta alla människomöten lika högt, och slita mig själv ur letandet efter möten som är så totalt prägalde av statusjagande. Det är mer än en gång som vardagliga situationer resulterat i att ännu en gång stanna upp med frågan bankande i hjärnbarken; "vad säger det om mig när jag umgås med honom/henne?". Ibland har jag snabbt insett att nej, det var visst inte så bra för min status som blabla och snabbt försökt hitta en utväg ut situationen som påverkar av min möjligtvis sjunkande status så lite som möjligt. Mm, klokt handlande. Det ultimata sättet att upptäcka nya personligheter på. Knappast. Däremot väldigt begränsande.

Någonstans här inser jag att blogga inte är den ultimata aktiviteten för mig i kväll. Formulera funderingar i ord har aldrig vart min starka sida. Härmed besparar jag er fortsättningen på tanken.

 

gött nytt år.


Visst är det rekommenderat att man skall börja ett nytt år på bästa möjliga sätt. Det är ett startskott in i vad som är den närmast liggande framtiden, 2009. Hur gör man då detta bästa när man ligger hemma febersjuk? Förslag; tänka igenom vad man vill uppnå med 2009 samt ett redigt SATC-race. Eftersom just detta är min plan med nyårsafton kan jag inte tänka mig något annat senario än att 2009 kommer gå käpprätt uppåt!

Gott nytt år på er alla nu. Kämpa hårt, ta steg i att förverkliga erat drömliv och ha ruskigt kul!



min karriär som modebloggare.

Jag brukar tänka tillbaka ibland på saker jag gjort. Typ som mitt halvdana försök till att vara en modebloggare en gång i tiden (av oklar anledning är alla gamla inlägg raderade, så försök ni hitta dom).

Det var ju ett tag där då mitt lilla liv kretsade runt andra modebloggar, min egna modeblogg, syende och annat modebloggigt. Då de flesta verkar ha problem med att se tjusningen i modebloggar kan jag fortfarande idag upptäcka en liten smygande förkärlek till dessa (det var faktum bara ett par månader sedan jag la ner), även om jag det senaste halvåret insett att jag påverkats mer och mer och så sakterliga bytt Elle och moderniteter.devote.se mot onsdagarnas upplaga av Ny Teknik och di.se. Helt omvänd är jag så tack och lov inte, men utvecklingen har ju en tydlig direktion så att säga. På sätt och vis ser jag på min "modekurva" med viss sorgsenhet, jag menar, det var ju mitt främsta intresse. Symaskinen var min vän, och visst fick jag mer än en gång stämplen modeoffer genom den lokala tidskriften Marbladets artiklar (med skiftande uppskattning från min sida). Jämför man dagens stass mot gårdagens, är gårdagens präglad av färg och risktaganden (som mer ofta än sällan mynnade ut i mindre katastrofer. Detta beskådar jag nu i efterhand med ett leende på läpparna och önskar att jag någon gång åter igen skall få ork och inspiration att klä mig lite mer... risktagande).
Jag vet inte vart jag vill komma, och jag antar att mitt förflutna som modebloggare ploppade upp just i denna stund för att jag sitter och surfar på vår gamla dator med alla gamla bilder (min vitings hårddisk har kraschat). Så här får ni: ytterligare en kavalkad av bilder. Frida, modebloggaren.











julafton i all Ära.



Detta är en kompensation för det utebliblivande av bilder i tidigare inlägg det senaste halvåret. Jag antar att det kanske finns en imponering (nytt ord) av Ester, som så flitigt de senaste gånger vi sammanstrålat, vilket är flera hundra procent fler gånger är den sammanlagda antalet under se senaste elva månaderna, har dokumenterat tillvaron genom sin kamera. Varför? Jo, för att införskaffa bildmaterial till sin blogg! Imponerande kvinna det där, och nu ni, kommer en bildkompensation som kan komma att räcka cirka ett år framåt.

Det som skall presenteras är familjen Hansons jul. Jag kallar det Julafton i alla Ära.
Inledningsvis presenteras famlijemedlem 1, Rebecka Hanson, med sorgens budskap att hon på senare tid har gått in i en mer depressiv period där kanske inte livet längre är lika hoppfullt och glatt. Detta yttras i ett mörkare yttre och i en konstant ganska drogad blick. Vi spekulerar om ett antågande heroinberoende (och detta var verkligen inget passande försök till ett skämt). (Detta är inte sant, för hon är elva och extremt oskyldig med vitt änglahår (exklusive lockarna) och ett vackert hjärta.)


Med denna familjemedlemmens hälsa i tanken bagav sig hela the familja ut till Hönö. Traditioner är till för att brytas enligt mig, men trots detta hängde jag med i vissa förutbestämda banor. Som den ganska nyuppkomna traditionen att sy min julaftonsklänning på julafton. Ja menar man har ju inte så mycket annat vettigt för sig på julafton. När min kusin (som numera lever glatt samboliv i Norrtälje) spenderade julen på Hönö med mig brukade vi roa oss med att bada näck i havet på julafton. Men som sagt, när inget annat mer intressant är i görningen får man ta saken i egna händer. En klänning blev resultatet.

Efter klänningssyendet var det dags, som sig så bör, för Kalle Anka. Ett, enligt mig, extremt långtråkigt samt misslyckat försök tilll familjeunderhållning. För att detta skulle gå snabbare tänkte jag att det verkligen vore roligt att göra min extremt rakhåriga släkt krullhårig med farmors locktång. Innan Kalle Ankas efterlängtade slut hade jag avverkar kusin David, lillasyster Rebecka samt farmor Ingvor. Jag förknippar härmed locktånging med njutning.

Eftersom jag hade sytt hela morgonen hann jag inte tvätta håret. Det kanske ni ser? Jag tyckte det kändes spännande och nytänkade att gå med smutsigt hår på julafton. Hårsmuts hindrade dock verkligen inte mig i mitt lockande.

Farmor fick en nostalgitripp när hon nästan kände sig så ungdomlig som på den tiden hon hade permanentat hår.

(Farmor jag vet att du läser min blogg. Om du vill kan du kommentera angående ditt medgillande alternativt motgillande till denna bild. Gör såhär: scrolla ner till slutet av inlägget (be farfar hjälpa dig om du inte vet hur man scrollar), sedan klickar du på kommentarer (0) sedan är det hela fullkomligt logiskt).

Min lilla kusin, som klichéeigt nog inte är så liten längre, fick bejaka sina 80-tals sidor genom fluffig lugg. Han flydda dock fältet till övervåningen där han med kam och massa vatten försökte få bukt på de ostyrika nyfödda lockarna. Till min stora besvikelse.

Jag ville så hemskt gärna locka min bror också men han bestämde sig för att lägga sig på soffan och bli tjock istället. (Notera glipan i skjortan. Bror dags att följa blondinbellas råd med LCHF dieten! Eller HFLC?)


Sedan bestämde sig halva Hansons för att försöka bli riktigt läckra på ett kort. (Jag valde såklart att publicera den bilden där jag blev så snygg som möjligt och alla (vilket i detta fall innebär pappa och Marta) andra blev så fula som möjligt).



Totalt sett: Fin jul. Familjär jul. Jag klarade det. Redo för nya utmaningar.






.


Hej alla ni glada som också överlevde torsdagen den 25e december. Detta gjorde även jag, enda biverkningen en stel nacke och en bula i pannan. Nu förväntar jag mig att svt och tv 4 tar sitt ansvar och förser ett slitet sverige med kvalitativa filmer hela kvällen! Kanske har jag lite för höga förväntningar på det hela...

tentor och livssituationer.



Dags att återigen uppdatera er om min nuvarande status. Men ja, jag är fortfarande 19, singel, 1.71 lång, civilingenjörsstudent, så ja några större förändringar har inte skett.
Vad som dock har skett är att jag med allra största sannolikhet kuggade algebratentan. Något som inte berör mig ytterligare ett dugg faktiskt. Klart att ett godkänt i form av en 3a hade känts lugnande (även om målet inte ligger under 5a), men som vi så grundligt blivit inpräntande av faddrar, festeri mfl; Det finns omtentor men inga omfester.
Så ja, tentan skrevs, paniken infann sig, men utbyttes fortare än kvickt till en skit-samma-känsla, och vips så var fyra av flickorna i Ii1b fulla av livsglädje och av annat igen, och hur den kvällen slutade förtäljer inte historien. Jag kom hem i alla fall.

Nu dedikerar jag min dyrbara tid år Lindexslit. Det är Marbo-anda i högsta grad och jag känner djupt hur patriotisk jag blir tillsammans med dem! Ironin infann sig visst där igen. Jag känner djupt hur väldigt osannolikt det är att jag kommer var bosatt i Mark "när jag blir stor". (=när jag börjar tjäna massa pengar).




revision of basis.



Publishme.se Ja, jag bara längtar efter att ännu en gång publiceras i cyberrymden, som om just min tillvaro var något av intresse för en större skara. Tror knappt det, men det har iof aldrig hindrat mig förut. Någonstans finns dock en storslagenhet i att bli publicerad, jag börjar inse det, och kommer nog imon en snar framtid försöka gå i blondinbellas spår. Ja menar, finns det något mer kommersiellt, något mer upprörande och känsloladdat än en människa som pluggar asset av sig. Eller som försöker plugga asset av sig, men som hela tiden fastnar i en klibbig frustration sådär halvvägs på väg till böckerna. Ett säljande koncept är det väl knappast. Hursom, jag befinner mig på det som borde vara upploppet, men dom för mig mer kan ses som revision of basic basis knowledge. Ett steg efter större delen av starfältet med andra ord.

Ikväll drar jag hem till Linköping igen, vilket känns som något underbart befriande. Inte minst för att jag glömde min neccesär där, vilket har gjort att jag sen senaste veckan tvingats använda det som skrapats fram ur lillasysters sminkskåp. För att ge er en förståelse för resultatet kan meddelas att min lillasyster ser ut som en mulatt med svarta klumpar på ögonen, hon har med andra ord fullt ut anammat den klassiska fjortismaken (exklusive idominläppar), vilket har gjort att användandet av hennes smink har fått mig att se ut som en flammig apelsin. Eller mer precist ligger nog nyansen  mellan apelsin och pepparkaka.
Tack och LOV mer kvalitativa produkter som Dermalogica foundations i MIN hudton snart är inom räckhåll.

Ja men detta blev ju ett riktigt givande inlägg i relation till det vardagliga slentrianmässiga blogginläggsskrivandet.




ultimat.



07.45. Sitter i soffan och börjar dagen på ett sätt som alla nog skulle anse ultimat.
Ty det är sagt

"I tell them that if they will occupy themselves with the study of mathematics they will find in it the best remedy against the lusts of the flesh"
Mann, Thomas  (1875-1955)

Det finns mycket vist att höra innan man dör minsann.

peppad till tusen.


Yey, jag är peppad till tusen att dra till jobbet idag! Tänk om jag hade upplvet samma sak inför tentaplugget, men neeej. Hursom, en random bloggkommentar löd "det är bara att ta sig i nacken och göra det", och det är faktiskt lite så. Så no more serier på kvällstid utan hårddrillande inom qudratic forms, inner products och alla andra konstigt begrepp som jag förhoppningsvis skall ha klämm på till lördag.

(Jag kan ju erkänna att jag snosade se där fyra timmarna i morse jag planerade plugga på, men men det är för sent att göra ngt åt det nu. OCH mina vänner, det finna omtentor med inga omsnosningar.)




Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0